En otursfågel i varje gymnast
Hej, jag är en otursfågel.
De flesta som vet vem jag är har förmodligen hört om en och en annan krasch jag råkat ut för, det händer ganska ofta. Jag är en sån där som ständigt lyckas flyga utanför mattan och slå huvudet i golvet, överrotera och landa fel, snubbla och stuka foten och landa med för raka ben och översträcka knäna. Ja, det är jag. När jag nu blivit utsatt för alla dessa fall har jag turligt nog klarat mig undan med bara blåmärken, stukningar och och rädsla. Jag är som en otursfågel med tur.
Nu har jag alltså gått och blivit sne i ryggen och fått en utbuktad disk, UTAN ATT GÖRA NÅGONTING. Visst har jag väl gjort något men inte ett fall eller så och sedan pladask fått ont. Nej nej, jag gick en hel dag på stan och fick efter det fruktansvärt ont i ischias nerven och på en träning när jag står i ledet hugger det till i ryggen. Sjukgymnasten nästa och där får man reda på ett och annat.
Känns ju lite snopet att jag klarar alla dessa fall och krascher med bara blåmärken men jag pallar inte en shoppingtur på stan eller att stå i ledet på träningen. Det är ju tragiskt det här. Hur skulle det se ut om alla små barn mammor stod och skrek vid väggarna att lilla Lisa måste köra för om hon står i ledet skadar hon sig? Ack ack, tänka sig hur det kan bli.
Jag tackar för ordet, ses ordentligt v.37 då jag förhoppningsvis är rak i ryggraden och disken är diskad! TACK! / Ida Plantin
